Hello bloggen! En helg och ett hejdundrans spännande val har gått sen jag skrev här sist. Det blev en fortsatt blå regering och ett främlingsfientligt parti in i riksdagen, tänk så fel det kan gå. Ja, enligt mig förstår jag inte hur folk tänker när det gäller SD.
Men det är en helt annan historia!
Är inte det poesi? I sånt fall är Kent poesi för mig. Jag är inte en sån som sitter och läser dikter, men när jag väl stöter på en dikt kan jag förvånas över hur endast fyra rader kan förklara precis hur man känner. Hur en mening kan vara så målande att man får en klar bild framför sig över hur allt ser ut.
Musiken finns ju överallt, i öronen på tunnelbanan, på gatan, i affärer. Ja, i princip överallt. Och vad om något kan ge en rysningar och en pirrande känsla i kroppen om inte musik? Låttexter som krossar ett svagt hjärta och låttexter som helar och gör oss starka. De flesta texterna vill faktiskt leverera en känsla eller ett budskap till lyssnaren och läsaren. För självklart kan man sätta sig ner för att analysera låttexter! Det är långa dikter med en massa svåra ord som tillsammans bildar en helhet, en känsla.
Jag måste säga att jag älskar poesi! Poesi för mig är känslor, pirr, klumpar i magen eller bara en underbar känsla som ger en glädje! Fast jag kan inte säga att jag är en hejare på att skriva dikter och poesi över huvudtaget. Visst, jag har kanske inte gett det ett ärligt försök men än så länge överlever jag på att läsa dem.
Tänk alla gånger jag suttit hemma en mörk eftermiddag i december med tända ljus och en kopp te. Musiken ur högtalarna och tårar som rinner ner för ens rosiga vinterkinder. Inte för att jag är ledsen, utan för att jag insett hur himla fin låttexten är. För att jag insett hur texten talar till mig. Dikter, poesi, låttexter, ja kalla det vad du vill, talar till dig. Bara du släpper in orden.
Emma, måste bara säga att du är sjukt bra på att skriva :)<3
SvaraRadera