19 februari 2012

Kung för en dag

Ibland har jag en sådan där dag då det känns som att jag är kung över hela världen. Då det känns som att alla vänder sig om och ser på mig och tänker "hjälp vilken kvinna". De dagarna då jag går ut från min dörr mot tunnelbanan och vickar lite extra på höften till någon pumpig pepplåt i öronen. När jag kommer till tunnelbanespärren tar jag upp mitt glittriga fodral med mitt SL-kort. Låter min hand med glitteretuiet glida över den lilla blå plastgrejen samtidigt som jag nonchalant fortsätter gå genom spärren. Vickandes på höften. 

När jag ställer mig i rulltrappan, tittar rakt fram och Levels första toner börjar spela känner jag mig oövervinnelig. Det bara sprätter i kroppen och det känns precis som att man är i en film. Jag tittar höger. Tittar vänster. Tittar ner i marken. Drar lite med foten längs perrongenens betonggolv. Tar upp telefonen, tittar till Facebook. Ser lite obrydd och uttråkad ut. När jag går mot ena perrongänden känner jag alla blickar i min rygg. Jag skruvar upp volymen lite till. Tar lite extra stora steg. Tar ett djupt andetag och kliver på tunnelbanan. Och njuter. Av att jag har en sådan där dag.



2 februari 2012

Nämen go' kväll!

Hej bloggen!

Det var länge sen sist. Kan inte riktigt säga att jag saknat dig eftersom jag glömde bort dig någon gång i september. Men nu sitter jag här och skriver i dig, missförstå mig rätt.

Hur som helst har mycket hänt sen sist. Jag har haft höstlov, ätit julmat, haft jullov, glöggminglat, ätit två semlor............ det har blivit nytt år, fått ny mattelärare och tusen andra saker. Men nu är jag back on track och den här gången mer taggad än någonsin!

Men det här med skolan... Framför allt svenskan... Det är så att vi har börjat arbeta med modernismen, eller börjat och börjat. Vi har haft en introduktion om ämnet och jag kan inget annat än hålla med min svenskalärare som säger att modernismen är en cool tid. För det är det verkligen. En tid för förändring, nytänkande, och skapande men också en tid med krig, revolutioner och ekonomiska problem. Allt hände under modernismen skulle man kunna säga - nästan i alla fall. Att inse att människan inte är toppen på livets pyramid och att Gud faktiskt inte skapat allt måste ha gjort att livet fick en helt ny dimension. Att inse att man faktiskt kan påverka framtiden är ju fantastiskt! Det är som att människan började bryta sig loss från det gamla och sakta men säkert smyga in på den nya, moderna världsuppfattningen.

Med detta säger jag tack och adjö för denna gång och förhoppningsvis kommer jag ihåg dig längre än sist.

Auf Wiedersehen!


gif animator