Vi är alldeles för upptagna med att presentera oss själva att vi glömmer bort att handskakandet i själva verket är till för personen som står mitt emot oss, och vise versa. När man skakar hand borde man vara fokuserad på att ta in det kvinnan framför oss berättar och vara intresserad. Åtminstone försöka. Jag menar, ett handskak med kallprat varar max en minut om man vill det. Så vad är en minut av ens liv för att låta en annan människa än en själv få stå i centrum?
Vi har ljud runt omkring oss hela tiden, konstant. Antingen är det någon som pratar i telefon eller ett par hörlurar som läcker musik på tunnelbanan. Inte ens när jag ska sova är det tyst. Varje natt tvingas jag att somna till bruset av Essingeleden. Hur ska vi lära oss att lyssna bättre? Eller jag kanske snarare ska fråga hur jag ska lära mig att lyssna bättre. TED-talkaren som pratar om just hur man ska bli en bättre lyssnare berättade att man skulle träna på att kanalisera alla ljud man hör, på tex. ett café. Det ska jag definitivt prova. Men skulle total tystnad i omgivningen göra att jag lättare tar in och kommer ihåg namnet på personen jag nyss mött? Eller måste vi lära oss att bli mer fokuserade på det vi gör att vi glömmer det som är runt omkring oss?