Nu ligger jag här, helt tagen på sängkanten.
Bokstavligt talat. För ikväll har jag varit och sett Fanny & Alexander på
Dramaten och herre min Jesus vilken föreställning! Fantastisk, helt enkelt.
Maken till scen och musikval har jag aldrig någonsin i mitt sjuttonåriga liv stött
på.
Inte nog med att den gett mig en sån där ”jäklar
vad bra den var”-klump i magen gav den mig inspiration, eller kanske jag ska
säga lust till att skriva lite om vår allas doktor Glas.
Efter att ha läst detta skönlitterära mästerverk
känner jag mig en aning förvirrad. Vad handlade egentligen boken om? Vad gör
han? Varför? Hur gör han det? Nåväl, den första frågan kan jag svara på nu i
efterhand men jag måste erkänna att jag behövde ta en ordentlig funderare på
vad jag egentligen hade läst om. Detta kom jag fram till:
Doktor Glas är en väldigt instabil och osäker själ
som törstar efter kärlek men som gett upp hoppet på den. Han blir ohämmat
förälskad i pastorns fru Helga Gregorius när hon gång på gång kommer till hans
mottagning i hopp om att få styr på sin översexuella präst till man. Fru Merkel
verkar ha fått ett öga för doktorn medan Helga i sin tur är förälskad i Klas
Recke som till slut gifter sig med en miljonärsdotter. Ensamma kvar blir Helga
och doktor Glas, på varsitt håll. Och just det! Doktorn förgiftar pastor
Gregorius för att uppfylla sin dröm om att bli ett med fru Gregorius. Men inget
blir som planerat. Och det är just det jag ska skriva mer om.
När
saker inte blir som planerat.
Hur många gånger har man inte utgått ifrån att
allt kommer blir som planerat? Och säg mig, hur många gånger har vi varit
medvetna om vad alla inblandade tycker om det kommande resultatet? Troligtvis
har alla någon gång under sitt liv utgått från att alla kommer bli mer eller
mindre nöjda med det, men är det verkligen okej att utgå ifrån det? Men
hur långt kan man gå när det gäller att utgå ifrån våra antaganden om andra
människors åsikter och reaktioner?
Detta tycker jag är ett genomgående tema i boken
för i grund och botten tror jag att Doktor Glas bara vill väl. Han är ju så
förälskad i fru Gregorius och han tror ju verkligen att hon kommer till honom
för att hon vill ha honom. Men det är så mycket mer komplicerat än vad han
tror. Han utgår ifrån att förälskelsen är ömsesidig och han utgår ifrån att hon
kommer bli lycklig om pastor Gregorius tas ur världen men tänk så fel man kan
ha. Allt blir fel. Doktorn får inte Helga, fru Merkel får inte doktorn och
Helga får inte Klas Recke. Allt slutar bara i ett stort, bottenlöst mörker.
Boken vill få oss att förstå vikten av att vara
uppmärksam och lyssna på hur människor i vår omgivning reagerar. För man kan
aldrig ta något för givet! Men som svar på Hjalmar Söderbergs fråga; Har man
rätt att döda en människa för att rädda en annan?
Man har aldrig rätt att ta någon annans liv. Jag tycker ord väger tyngre.
