1 december 2010

Tja bloggen, det var länge sen.

Tja tja tja! Länge sen! Ja, det kan man lätt säga. Hur som helst har det hunnit bli november och december sen sist och ja, julen är nära.
Just nu sitter jag och klurar på potentiella julklappar till alla som ska ha det. Det är svårt, vad ger man till någon som har allt? Nej, jag får nog klura vidare på det..
Jag sitter också och drömmer mig bort till klänningarnas mecka, ojojoj vad det är mycket jag vill ha!

Jag kan inte langa bilder, fett segt alltså! Men tjarå!

18 oktober 2010

Bättre sent än aldrig

Hej bloggen! Var ett tag sen sist så förlåt för det. Ska försöka bli bättre på det här men det är så mycket annat som kommer emellan.
Anyway, nu sitter jag och lyssnar på skön höstmusik med Rebecka, dricker te och äter pepparkakor. Har precis läst novellen Elixir och den var.. annorlunda. Språket gjorde att det tog ett tag att läsa igenom den, men det är ju alltid bra att pröva något nytt. Filmen var däremot lättare att förstå, trots den skumma handlingen. Eftersom jag såg filmen innan jag läste novellen hängde jag nog med i texten lättare, jag hade ju bakhandlingen i huvudet. Men själva idén om att dricka ett elixir för att bli svensk är ganska påhittig.
Jag gillade filmen bättre än texten. Novellen var alldeles för detaljerad för min smak, det där med katten fick mig illamående! Men både novellen och filmen var intressanta på sina sätt, med en lite annorlunda handling.

Nu måste jag kila! Men vi hörs snart, jag lovar!
Puss och adjö för visste ni att det är pussveckan??

29 september 2010

Rubrik

Goddag eller snarare godkväll! Ännu en vecka har gått sen sist och sen dess har jag hunnit med att börja övningsköra! Ja, du läste rätt! Ikväll premiärade jag och det gick galant, i alla fall för att vara första gången! Annars har det inte hänt så mycket, förutom skolan förstås.
        Vi har pratat en massa dikter på svenskan, analyserat och diskuterat. Det har faktiskt varit riktigt intressant att få höra vad alla tänker kring alla texter. Alla ser olika budskap i dikterna, alla läser dem på olika sätt, och det är det som fascinerar mig mest. Inte någon speciell dikt eller någon speciell tolkning utan det är mer helheten. Att en mening kan betyda så olika för oss beroende på vad vi varit med om tidigare i livet. Man skulle helt enkelt kunna säga att våra tolkningar i grunden utgår ifrån våra erfarenheter och våra egna upplevelser. Allt från kärlek och vänskap till den där filmen som man såg på bio.
       Egentligen säger dikterna inte så mycket till mig, det är snarare diskussionerna som sagt mig mycket mer än jag själv kommit på. Diskussionerna har gett mig så otroligt många vinklar att se allt från. Man blir mycket mer "open minded", vilket är viktigt. Man får inte stänga in sig i sin egna bubbla och tro att ens egna tolkning är den rätta, eller att det är den enda tolkningen som existerar. Å nej! För våra diskussioner och analyser kring dikterna har gett mig mycket att fundera på.
Vi måste komma ihåg att tänka på olika sätt.

21 september 2010

Poesi

Hello bloggen! En helg och ett hejdundrans spännande val har gått sen jag skrev här sist. Det blev en fortsatt blå regering och ett främlingsfientligt parti in i riksdagen, tänk så fel det kan gå. Ja, enligt mig förstår jag inte hur folk tänker när det gäller SD.
Men det är en helt annan historia!

Nu sitter jag och lyssnar på Kent. "Och de skjuter alla soldater till en gammal sång om fred, Ett helt hav normala människor sjunger med, Men även hundratusen röster kan ha fel".
Är inte det poesi? I sånt fall är Kent poesi för mig. Jag är inte en sån som sitter och läser dikter, men när jag väl stöter på en dikt kan jag förvånas över hur endast fyra rader kan förklara precis hur man känner. Hur en mening kan vara så målande att man får en klar bild framför sig över hur allt ser ut.
       Musiken finns ju överallt, i öronen på tunnelbanan, på gatan, i affärer. Ja, i princip överallt. Och vad om något kan ge en rysningar och en pirrande känsla i kroppen om inte musik? Låttexter som krossar ett svagt hjärta och låttexter som helar och gör oss starka. De flesta texterna vill faktiskt leverera en känsla eller ett budskap till lyssnaren och läsaren. För självklart kan man sätta sig ner för att analysera låttexter! Det är långa dikter med en massa svåra ord som tillsammans bildar en helhet, en känsla.
      Jag måste säga att jag älskar poesi! Poesi för mig är känslor, pirr, klumpar i magen eller bara en underbar känsla som ger en glädje! Fast jag kan inte säga att jag är en hejare på att skriva dikter och poesi över huvudtaget. Visst, jag har kanske inte gett det ett ärligt försök men än så länge överlever jag på att läsa dem.
     Tänk alla gånger jag suttit hemma en mörk eftermiddag i december med tända ljus och en kopp te. Musiken ur högtalarna och tårar som rinner ner för ens rosiga vinterkinder. Inte för att jag är ledsen, utan för att jag insett hur himla fin låttexten är. För att jag insett hur texten talar till mig. Dikter, poesi, låttexter, ja kalla det vad du vill, talar till dig. Bara du släpper in orden.

"Du faller handlöst framför mig
på din väg mot okända land
Och när din sjukdom tagit dig
ska jag ge någon gata ditt namn"
Xoxo

14 september 2010

Den ovillige fundamentalisten

Jag har precis börjat läsa Den ovillige fundamentalisten. Än så länge har jag faktiskt bara läst sådär arton sidor och hur stor bild av bokens handling jag fått kan jag inte svara på än. Antar att jag behöver sådär fyrtio sidor innan jag kommer vara helt inne i boken. Men efter våra diskussioner om citaten ur boken blev jag ändå lite mer nyfiken på att fortsätta läsa. Ja, jag kan ju inte direkt säga att jag är en bokmal speciellt när det gäller tvångsläsning. Fast när man tvingar sig att läsa något gör man sig själv intresserad på något vänster. Man tvingar sig själv igenom de första fyrtio sidorna, de svåraste sidorna enligt mig, men sen flyter allt på. Och då vill man faktiskt läsa, av ren nyfikenhet.
      Citatdiskussionen gav mig hur som helst lust att fortsätta läsa boken. Boken är skriven på ett väldigt speciellt sätt och den tillåter verkligen egna tolkningar av omgivning, hur personerna ser ut osv. Författaren bjuder in läsaren i boken och oss vara med och bestämma hur allt ser ut. Något som är lite intressant i boken är att mannen som först sitter på caféet har en sån stark bild av hur en amerikan ser ut. Han har målat upp en bild av hur de bor, att de pumpar musklerna på gymmet fem gånger i veckan och att de springer omkring i sina svarta kostymer med en brun portfölj i handen. En annan nämnvärd sak är att även den amerikanska mannen målat upp en bild av hur en afgansk man är. Han associerar det stora svarta skägget med terrorism och att de är extremt troende.
     Jag tror att boken ger oss en annan vinkel på saker och ting. Sättet den är skriven på låter oss fantisera ihop en egen liten värld i boken. Den ovillige fundamentalisten är i mina ögon en sån där bok som man måste vara på alerten för att kunna läsa. Det här är ingen "jag-är-trött-och-vill-mys-läsa-innan-jag-går-och-lägger-mig" bok. Åh nej, man måste tänka och läsa mellan raderna. Det ska bli spännande och hör och häpna! Efter att ha skrivit allt detta har jag blivit rätt sugen på att fortsätta läsa.
Så adjö! Jag har en bok att sätta tänderna i!