söndag

Hej bloggen! Idag insåg jag att barbentsäsongen är över. Jag och min prickiga klänning frös som grisar i morse när vi gick till tunnelbanan. Så nu blir det äntligen strumpbyxor och fina skor (åh vad jag har längtat! Sommar i alla ära men hösten har de finaste kläderna). Annars har dagen varit bra, trots att det varit måndag.

Idag läste min klass en väldigt underlig bok på svenskalektionen. Den hette "Hanna, huset, hunden" och var en barnbok med fina bilder. Boken handlade om en flicka som hette Hanna och hon letade efter sin hund som försvann på natten. Min första tanke när jag läst boken var "hur i all sin dar kan detta vara en barnbok?!". Jag fick en liten klump i magen av den för den var så himla dramatisk. Bilderna i boken, som var målade med krita, var råa och väldigt mörka. Min totala bild av boken var att den var väldigt mörk och tung, trots de ljusare partierna i början av boken.

När jag började fundera på vad boken egentligen handlade om kom jag fram till att den handlar om en man och en kvinna som har en relation med varandra. Mannen försvinner på nätterna och är otrogen. Kvinnan ligger ensam i sängen och väntar på att han ska komma hem, förgäves. När kvinnan väl bestämmer sig för att hitta ett eget hus och ett eget liv kommer mannen tillbaka och vill vara med henne, men då är det för sent.

Jag tycker fortfarande att barnböcker ska vara rosa och fluffiga och handla om prinsar, prinsessor och drakar eller så ska de handla om en vild bebis, en vilsen hund eller en flicka som fått vattkoppor. Sen går gränsen. Barn borde bara få läsa böcker som slutar lyckligt. Fast Hanna, huset, hunden slutade faktiskt lyckligt.